Losing.
Virrvar av kaos,
överväldigande tomhet.
Orken som bara försvann,
blodet som bara rann.
Gråten som väller ut,
känslan av att allt är slut.
Hjälplösa vrål,
ett hjärta fyllt med hål.
Totalt övergiven,
väntar på de sista kliven.
Saknaden bara bränner,
det är det enda jag känner.
Från den vill jag försaka,
men snälla,
kom bara tillbaka.
Vägskäl.
En värld fylld av apati,
ett mörker som äter mig inuti.
Känslorna försvinner,
hjärtat brinner.
Kom och rädda mig, hjälp mig vinna detta slag
min själ har svikit mig, jag blir alltmer svag.
Jag vill inte längre leva i denna värld av kaos,
men mörkret som äter mig, det ger mig ingen paus.
Jag måste bli räddad innan mitt liv tar slut,
ensam i striden hittar jag inte vägen ut.
Kom och möt mig på min mörka gata,
där jag ensam står med min svarta skata.
Jag vill inte leva i en värld som denna,
så kom och ta mig bort, låt mig kärleken få känna.
Låt mig omfamnas i din ömma famn,
låt mig få stilla viska ditt namn.
Led mig ut från denna hemska värld,
rädda mig nu, jag är alltför tärd.
Eye of the storm.
Tomhet, idel tomhet.
En våg av ingenting, som sköljer över själen.
Alla känslor dör.
Jag ropar efter hjälp, men ingen hör.
Jag står ensam på en plattform,
mörkret inom mig blåser upp till en storm.
Jag befinner mig i landet ingenstans,
där man hamnar om man inte får en andra chans.
Där man hamnar om man egentligen inte ens fanns.
Det kallas för tomhet, idel tomhet.
När en våg av ingenting sköljer över ens själ.
En giftpil med mörker har skjutits på min häl.
Jag hamnar på platsen där jag måste kämpa för mitt liv,
men istället går jag mot platformens kant,
och tar mitt sista kliv.
En våg av ingenting, som sköljer över själen.
Alla känslor dör.
Jag ropar efter hjälp, men ingen hör.
Jag står ensam på en plattform,
mörkret inom mig blåser upp till en storm.
Jag befinner mig i landet ingenstans,
där man hamnar om man inte får en andra chans.
Där man hamnar om man egentligen inte ens fanns.
Det kallas för tomhet, idel tomhet.
När en våg av ingenting sköljer över ens själ.
En giftpil med mörker har skjutits på min häl.
Jag hamnar på platsen där jag måste kämpa för mitt liv,
men istället går jag mot platformens kant,
och tar mitt sista kliv.
Drop.
Ibland undrar jag hur det ska bli,
när jag känner mig så svartvit inuti.
Jag duger inte för något alls,
jag får lust att bara skära av min hals.
Känna det varma blodet droppa ner,
och tänka att det är det sista jag ser.
Den här vägen är den enda,
för jag vill inte återvända.
Falling.
Jag vandrar längs mörka gator,
mitt enda följe är dödens skator.
Det finns inte längre något hopp,
jag har ej förmågan att bara säga stopp.
Längs ryggen går kalla kårar
då jag gråter osynliga tårar.
Ingen kan mig längre se,
jag kan bara om hoppet be.
mitt enda följe är dödens skator.
Det finns inte längre något hopp,
jag har ej förmågan att bara säga stopp.
Längs ryggen går kalla kårar
då jag gråter osynliga tårar.
Ingen kan mig längre se,
jag kan bara om hoppet be.
Absinthium.
Varför fortsätta denna charad?
Vi vill inte ha med varandra att göra
och jag vill inte längre spela glad.
i ensamheten jag sa:
måste börja träffa någon som jag.
Inte längre dölja mig bakom min mask,
börja gå ut och vägra vara svag.
Men ack,
det finns ingen som mig.
Jag drar en lina tjack
och tänker
det är inte min grej.
Varför sjunka så lågt,
till en helt ny nivå?
Går det att komma lägre,
kan världen bli mer grå?
I en komplex värld av ord,
med tankarna fyllda av ondska och galenskap,
dukar mörkret upp sitt bord.
Jag vaknar upp i mitt rum alldeles tom.
Tittar mig omkring och vet,
jag har fått min dom.
Hus.
Allt är kaos,
jorden bara snurrar,
jag behöver en paus.
Allt bara faller,
innan jag ens får en ny chans,
krossas min själ till massa kristaller.
I ensamheten sitter jag,
och mörkret ormar slingrar sig kring mig.
Kan du svara på min fråga,
varför jag är så svag?
Hav.
Jag är någon sorts varelse,
fylld av tomhet och kaos.
Jag är en själ utan kropp,
jag är en man utan snopp.
Jag har flyttat in till ångestens mörka hotell,
ett hus som liknar en blodig bordell.
Jag är en fågel som ska vara fri,
men jag är instängd inuti
en värld fylld av krav,
som jag kallar hemskhetens hav.
Jag är alltet,
jag är intet.
Jag är en patetisk konstruktion.
fylld av tomhet och kaos.
Jag är en själ utan kropp,
jag är en man utan snopp.
Jag har flyttat in till ångestens mörka hotell,
ett hus som liknar en blodig bordell.
Jag är en fågel som ska vara fri,
men jag är instängd inuti
en värld fylld av krav,
som jag kallar hemskhetens hav.
Jag är alltet,
jag är intet.
Jag är en patetisk konstruktion.
Howpf.
Allting började så bra, nästan som ren perfektion,
och jag trodde att jag kommit in i en trygg zon.
Långsamt byggde jag upp en vacker fasad,
som jag kunde stå bakom och låtsas vara glad.
Men ingen såg hur jag var inuti,
jag var totalt trasig, inte fri.
Jag visade aldrig mitt rätta jag,
som jämt får ta emot alla slag.
Vad ska jag nu göra?
Snälla gud, kan du mina böner höra?
Jag behöver dig mer än någonsin,
annars kommer jag i helvetet återigen tvingas in.
och jag trodde att jag kommit in i en trygg zon.
Långsamt byggde jag upp en vacker fasad,
som jag kunde stå bakom och låtsas vara glad.
Men ingen såg hur jag var inuti,
jag var totalt trasig, inte fri.
Jag visade aldrig mitt rätta jag,
som jämt får ta emot alla slag.
Vad ska jag nu göra?
Snälla gud, kan du mina böner höra?
Jag behöver dig mer än någonsin,
annars kommer jag i helvetet återigen tvingas in.
Pougms.
Titta ner i det svarta piphålet fyllt med hat,
det är dags för din date med döden.
det är dags för din date med döden.
Koagulering.
Nu är den tillbaka.
Den där känslan.
Den där känslan som får mig att vilja spy på mig själv.
Som får mig att vara så utanför.
Som får mig så förvirrad.
Som blixten klyver träden itu
klyver känslan mig i två personligheter.
Det är inte schizofreni,
snarare melankoli.
Jag hamnar i någon sorts trans,
för i mitt liv finns ingen balans.
Jag befinner mig i en omöjlig situation,
ska jag försöka hitta en lösning
eller ställa mig på bron?
Den där känslan.
Den där känslan som får mig att vilja spy på mig själv.
Som får mig att vara så utanför.
Som får mig så förvirrad.
Som blixten klyver träden itu
klyver känslan mig i två personligheter.
Det är inte schizofreni,
snarare melankoli.
Jag hamnar i någon sorts trans,
för i mitt liv finns ingen balans.
Jag befinner mig i en omöjlig situation,
ska jag försöka hitta en lösning
eller ställa mig på bron?
Shotgun.
Jag inte längre för din skull vara glad,
längtan kommer tillbaka om knivarnas blad.
Det är så mycket, som jag inom mig burit
som alltid lett till att jag mig någonstans skurit.
Så länge har ni fått stå ut med mitt tjat
om att jag bär på ett stort hat.
Det slut på det här,
jag ska inte längre vara till besvär.
Gå och lägg er, jag laddar mitt gevär.
längtan kommer tillbaka om knivarnas blad.
Det är så mycket, som jag inom mig burit
som alltid lett till att jag mig någonstans skurit.
Så länge har ni fått stå ut med mitt tjat
om att jag bär på ett stort hat.
Det slut på det här,
jag ska inte längre vara till besvär.
Gå och lägg er, jag laddar mitt gevär.
Bomb.
I den oändliga tystnaden.
I det mörka rummet.
I den tysta korridoren.
I det ödelagda huset.
Bland de saliga andarna.
Bland de oroliga själarna.
Bland de tysta skriken.
Bortom stadens ljus.
Bortom bilarnas brus.
Jag finns där överallt
som om jag hela tiden byter gestalt.
Jag kan inte göra annat än att le
för att inte bli tagen av dödens armé.
I det mörka rummet.
I den tysta korridoren.
I det ödelagda huset.
Bland de saliga andarna.
Bland de oroliga själarna.
Bland de tysta skriken.
Bortom stadens ljus.
Bortom bilarnas brus.
Jag finns där överallt
som om jag hela tiden byter gestalt.
Jag kan inte göra annat än att le
för att inte bli tagen av dödens armé.
Neon.
Jag klarar inte fler steg,
jag är alldeles för feg.
Varför är jag så svag
och bara tar emot alla slag?
Jag orkar inte ta all skit,
jag bara kastas hit och dit.
Inte vågar jag heller säga ifrån,
bara står där som ett jävla fån.
Ni känner inte mitt riktiga jag
jag gör mig till någon annan varje dag.
För att jag inte ska tråka er ihjäl
häller jag massa skratt i er själ.
Vad ska jag nu göra?
Låta er om mitt riktiga jag få höra?
Jag måste lära mig att stå för den jag är,
vare sig det brister eller bär.
jag är alldeles för feg.
Varför är jag så svag
och bara tar emot alla slag?
Jag orkar inte ta all skit,
jag bara kastas hit och dit.
Inte vågar jag heller säga ifrån,
bara står där som ett jävla fån.
Ni känner inte mitt riktiga jag
jag gör mig till någon annan varje dag.
För att jag inte ska tråka er ihjäl
häller jag massa skratt i er själ.
Vad ska jag nu göra?
Låta er om mitt riktiga jag få höra?
Jag måste lära mig att stå för den jag är,
vare sig det brister eller bär.
Övergång.
Efter att hösten har vaknat
går dagarna snabbt över till natt.
Frosten finns på alla löven
en slags påminelse om våra livsöden.
Frosten på löven kommer alltid försvinna
och vi människor kommer alltid att finna
ett sätt att ta sig igenom all skit
och leva som en sann elit.
går dagarna snabbt över till natt.
Frosten finns på alla löven
en slags påminelse om våra livsöden.
Frosten på löven kommer alltid försvinna
och vi människor kommer alltid att finna
ett sätt att ta sig igenom all skit
och leva som en sann elit.
