.

Allting började så bra, nästan som ren perfektion,
och jag trodde att jag kommit in i en trygg zon.
Långsamt byggde jag upp en vacker fasad,
som jag kunde stå bakom och låtsas vara glad.

Men ingen såg hur jag var inuti,
jag var totalt trasig, inte fri.
Jag visade aldrig mitt rätta jag,
som jämt får ta emot alla slag.

Vad ska jag nu göra?
Snälla gud, kan du mina böner höra?
Jag behöver dig mer än någonsin,
annars kommer jag i helvetet återigen tvingas in.