Bomb.

I den oändliga tystnaden.
I det mörka rummet.
I den tysta korridoren.
I det ödelagda huset.

Bland de saliga andarna.
Bland de oroliga själarna.
Bland de tysta skriken.

Bortom stadens ljus.
Bortom bilarnas brus.

Jag finns där överallt
som om jag hela tiden byter gestalt.
Jag kan inte göra annat än att le
för att inte bli tagen av dödens armé.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0