Glans.

Jag ser när alla löven faller
och känner att likaså gör jag
dom ligger på marken som kristaller
och vi tar tillsammans emot alla slag.

Länge har jag letat efter en sorts perfektion
att få en stabilitet
att inte känna att allt är som fiktion
att få känna en trygghet.

Kommer jag någonsin lyckan finna,
eller kommer jag för evigt i detta helvete få brinna?


Kommentarer
Postat av: Tanja.

Marcus,

du är perfektionen själv.

2010-10-24 @ 18:17:48
URL: http://tidslag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0