.

Allting började så bra, nästan som ren perfektion,
och jag trodde att jag kommit in i en trygg zon.
Långsamt byggde jag upp en vacker fasad,
som jag kunde stå bakom och låtsas vara glad.

Men ingen såg hur jag var inuti,
jag var totalt trasig, inte fri.
Jag visade aldrig mitt rätta jag,
som jämt får ta emot alla slag.

Vad ska jag nu göra?
Snälla gud, kan du mina böner höra?
Jag behöver dig mer än någonsin,
annars kommer jag i helvetet återigen tvingas in.

Titta ner i det svarta piphålet fyllt med hat,
det är dags för din date med döden.

Nu är den tillbaka.
Den där känslan.
Den där känslan som får mig att vilja spy på mig själv.
Som får mig att vara så utanför.
Som får mig så förvirrad.

Som blixten klyver träden itu
klyver känslan mig i två personligheter.
Det är inte schizofreni,
snarare melankoli.
Jag hamnar i någon sorts trans,
för i mitt liv finns ingen balans.

Jag befinner mig i en omöjlig situation,
ska jag försöka hitta en lösning
eller ställa mig på bron?