Something.

För en tid sedan
hade jag ett löfte.
Ett löfte om att skärpa mig
och att låta bli.

Det började bra
men så lockades jag.
Men jag måste låta bli.
Det tär på mig
att veta att jag inte får
men ack,
så lättande det är.
Men jag måste låta bli.

Men lika plötsligt
som en förbiåkande bil
på autobahn
händer det som inte får hända.
Det var snabbt över
och skammen kryper fram.
Jag kunde inte låta bli.

Kommentarer
Postat av: Sofia

"Du vet var jag finns. Som en skugga bakom dig."

Marcus, dina ord är så mycket STÖRRE än mina.

2010-08-19 @ 11:54:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0