.

Det är en iskall morgon.
Fönstren är immiga
gräset är täckt av dagg.
Träden är nakna,
ty löven lämnar dem nu för att ligga på marken.

Det är så tyst.
Det enda som hörs är droppandet från trädens grenar.
Gruset knastrar under skorna,
det låter lite som tuggande.

Ett ljuvligt spelande,
mellan naturen och mig.
En monotom låt
som aldrig tar slut.

Det är perfektion på något sätt,
naturen och jag blir ett.