Eye of the storm.
Tomhet, idel tomhet.
En våg av ingenting, som sköljer över själen.
Alla känslor dör.
Jag ropar efter hjälp, men ingen hör.
Jag står ensam på en plattform,
mörkret inom mig blåser upp till en storm.
Jag befinner mig i landet ingenstans,
där man hamnar om man inte får en andra chans.
Där man hamnar om man egentligen inte ens fanns.
Det kallas för tomhet, idel tomhet.
När en våg av ingenting sköljer över ens själ.
En giftpil med mörker har skjutits på min häl.
Jag hamnar på platsen där jag måste kämpa för mitt liv,
men istället går jag mot platformens kant,
och tar mitt sista kliv.
En våg av ingenting, som sköljer över själen.
Alla känslor dör.
Jag ropar efter hjälp, men ingen hör.
Jag står ensam på en plattform,
mörkret inom mig blåser upp till en storm.
Jag befinner mig i landet ingenstans,
där man hamnar om man inte får en andra chans.
Där man hamnar om man egentligen inte ens fanns.
Det kallas för tomhet, idel tomhet.
När en våg av ingenting sköljer över ens själ.
En giftpil med mörker har skjutits på min häl.
Jag hamnar på platsen där jag måste kämpa för mitt liv,
men istället går jag mot platformens kant,
och tar mitt sista kliv.
Drop.
Ibland undrar jag hur det ska bli,
när jag känner mig så svartvit inuti.
Jag duger inte för något alls,
jag får lust att bara skära av min hals.
Känna det varma blodet droppa ner,
och tänka att det är det sista jag ser.
Den här vägen är den enda,
för jag vill inte återvända.
