.

Det finns en plats i allas hjärta
som många gånger utsätts för smärta.

Kärleken kommer, kärleken går
men äkta kärlek, är det inte många som får.

Att tillsammans sitta i solnedgångens ljus
och lyssna på vattnets stillsamma brus.

Att sitta och prata om livet
utan att ta något för givet.

Men kärleken den mig bedrar
jag är inte menad att leva lycklig i alla mina dar..

Utan gnistan av hopp
lever jag död i min kropp.

Hör du mitt rop på hjälp?

Döden ute efter mig är
det är inte långt tills han är här.

Han står där med sin lie
och tittar på den frie,

en man som bara ler
och inte livets baksida ser.

Som honom borde jag bli,
helt utan tankar,
bara helt fri.

En ny blogg är uppstartad, & här kommer jag dela med mig av mig själv. Min vardag som trans, mitt hat mot normer och mina dikter, som förhoppningsvis kommer bli bättre då jag införskaffade ett rimlexikon under lunchen idag.

Så, mitt liv kommer läggas ut här, vilket jag hoppas att ni kommer få någon slags nytta av.

Over and out,
Marcus Orstadius -your very own poet.